Idag tog jag den lata utvägen, uppsutten promenad. Jag behöver absolut också röra på mig, men grace är väldigt mycket häst att hålla i just nu. Vila och krispig kyla är en jobbig kombination haha, så hon fick traska runt med mig på ryggen idag. Det var fantastiskt mysigt med favorit-kalufsen och solnedgång som utsikt och grace var nöjd och glad. Dock två faktorer som förstörde det hela en aning. Ett, jag glömde sätta på mina vantar igen efter att ha värmt bettet(!!) blåst och minusgrader var iiinte skönt då. Och dessutom började lillskruttan blöda i munnen. Jag skrittade liksom på långa tyglar 95% av passet och tog bara i henne när hon fick lite väl bråttom ibland. Så dåligt samvete. Antingen är det en tand på väg ut igen, hon öppnar inte frivilligt munnen så jag får se efter, eller mammas teori att det är motsvarande vår nare typ, att det blir torrt och känsligt i den torra kylan. Hur som helst får hon vila från bett några dagar.