Några rymningar senare

Jäkla hästar alltså. I och med luckys Fånganfall i vintras så går han av uppenbara skäl inte på något bete i år utan har gått i vinterhagen på hö tillsammans med en inhyrning. Calle och de två resterande inhyrningar har gått ihop i sommarhagarna men strax innan calles försäljning så dog olyckligtvis en av hästarna här så när Calle flyttade blev sista hästen ensam i sommarhagen. Vi fick då göra en nödlösning som innebar att vi hagade in en skogsdunge i en av sommarhagarna där ponnysarna kunde gå tråd i tråd med den ensamma hästen.


De senaste dagarna har samma häst dock brutit sig in flertalet gånger till ponnysarna trots ström på, och igår tog hon sig in flera gånger även fast hon nu fått sällskap av grace, så vi valde helt enkelt att flytta in grace till Lucky och den andra ponnyn till gräshagen och då lugnade det sig, förutom att Lucky från ingenstans blev en surfarbror och jagade runt på grace, och imorse såg mamma att mina två demolerat staketet och Lucky har stått och ätit gräs, förmodligen hela natten, paniken...

Tack och lov verkar han ha klarat sig bra, ingen puls eller värme i hovarna och magen var bra men mina två fick vackert flyttas in i vinterhagen igen. Så med allt detta strul + storm ute valde jag att inte göra några utomhusaktiviteter med grace idag utan nöjde mig med hantering inne i stallet. Hon fick bland annat på sig täcke för första gången i hennes liv, och hon kunde inte brytt sig mindre. Väl ute igen så blev hon och Lucky kompisar och jag såg inga fler sura miner, så konflikten verkar ha löst sig fort åtminstone. 

lägger grund.

Dagens promenad, väldigt till synes kravlös men så himla viktigt arbete.

Vi skrittade runt i kanske 5-10 minuter, kände av följsamheten, hur uppmärksam och förstående hon var för min röst och hur hon reagerade på tryck. Hon var så klart lite okoncentrerad och nyfiken på omgivningen men det är ju 100% förståeligt och det får hon lov att vara i några dagar så länge hon reagerar på det jag ber om vilket ännu är väldigt lite. I detta arbetet tar jag hjälp utav ett spö som fungerar som en förlängning utav min arm endast, och trycker på bogen för att hon ska backa samt petar lite på hennes sida samtidigt som jag smackar och ber henne gå framåt/öka farten. När jag vill få henne att göra halt tar jag väldigt lätt i grimman och använder rösten. Så simpla grejer men som också lägger hela grunden för ridningen. Flytta sig för tryck, lyssna på samt förstå röstkommandon/smackningar och helt enkelt vara följsam. Självklart är det minst lika viktigt att även jag är lyhörd på henne här, och förtydligar när hon inte förstår och avslutar innan hon blir trött i huvudet.

Bommar är också en grej jag gärna lägger in så mycket och så tidigt som möjligt, dels för att det ska vara naturligt, och dels för att dom får tänka till lite och öva upp koordinationen. Så summan av kardemumman, ett till synes superenkelt pass men som är så himla viktigt för all kommande hantering och ledarskap och till slut ridning. Nästa steg är att få lite mer fokus från damen, samt att hon ska vara så pass bekväm i det jag ber om att hon sänker huvudet och slappnar av. 

Här syns des väldigt tydligt att hon har några centimeter att växa ikapp fram.
 

Dag 1

Första dagen i sitt nya hem är avklarad. Vattnet var uppdrucket, maten uppäten, avföringen bra och svansen var full i spån så Grace verkar ha tagit sin första natt exemplariskt. 

Hon fick vara ute och beta ett par timmar innan hon fick komma in i stallet igen för lite ompyssling. Lika viktigt som jag tycker det är att hon får tid på sig att installera sig här och komma till ro, lika viktigt tycker jag det är att de vardagliga rutinerna ska bli självklara så fort som möjligt, speciellt med tanke på att hon inte är överdrivet mycket hanterad. Med andra ord blev hon borstad länge och väl, trimmade till man och skägg, stog på pall ovanför henne för att det ska bli naturligt, lyfte hovar, slängde på handdukar på ryggen, benskydd på och sprayade kroppen med flugspray. Vissa saker var hon aningen skeptisk mot, men stod ändå helt lugnt och stilla och litade på att jag visste vad jag gjorde. Jag säger det igen, vilket jäkla psyke!! 

Därefter blev det en kort promenad i paddocken, men den återkommer jag till. Först och främst får jag ju bjuda på lite bilder från idag, visst är hon helt magiskt söt? Nu är hon lite väl rund om magen, samt i en växtperiod så hon är ett par centimeter högre bak än fram - men tänk om ett år när hon växt till sig lite och musklat kroppen (smiley med hjärtögon).



Lucky på första parkett i vanlig ordning.