När allt faller på plats.

Med handen på hjärtat, förra veckan var inte rolig. Att spendera första halvan av dagen i skolan, för att sedan åka direkt ut till stallet för att hetsa igenom stallsysslorna, göra iorning 3 hästar, fuska lite med framskrittningen och försöka samla fokus för att genomföra ridpass på kortast, effektivast sätt som möjligt. Därefter åka till jobbet och försöka bli klar så fort som möjligt. Hemma runt 19-20, då duscha, fixa, äta middag och sedan lägga ner någon timma på plugg.

Denna veckan är lättare, dels jobbar jag inte på hela veckan, samt att jag kommit ikapp med plugget så det är inte lika stressat på den fronten men fram till idag bävade jag lite inför nästa vecka när allt körde igång igen.

Men hur lägligt som helst har jag fått ett supererbjudande - ridhjälp 2 dagar i veckan på Calle, av ingen mindre än vår trognaste stallgäst, som haft häst hos oss sedan vi flyttade ut. Kommer bli superbra tror jag och vår kära vän är bra mycket hurtigare än vad jag är så Calle kommer det absolut inte gå någon nöd på. Så nu har jag hjälp med Lucky 3 dagar i veckan, och Calle 2 dagar i veckan samt att alla tre hästar ska ha en vilodag/vecka vilket resulterar i att jag aldrig kommer ha alla tre hästar att rida om jag planerar smart.

Nu ska planeras in i detalj, mer fokus på skolan och kanske till och med lite tid över för att vila ibland. Kommer bli så bra!


 

Ordinary

Minns knappt den senaste gången jag hade en helt ledig eftermiddag, och det var precis vad jag hade idag. Så jag bestämde mig faktiskt för att för första gången i mitt liv baka kanelbullar, haha! Är verkligen ingen bakmänniska och det kanske mest beror på att jag aldrig har tiden till det. Sagt och gjort, jag satte på musik på högsta volym, hällde upp ett glas rött och bakade bullar, helt enkelt! 

Haha tänk vad lite som behövs ibland, att bara en enda eftermiddag få känna sig som en helt vanlig icke-hästägare. ;) 
Och tro det eller ej, men bullarna blev faktiskt ätbara, men sjukt fula, haha!