Igår lastade jag och mamma på vår fina häst på transporten en sista gång, och åkte och lämnade han hos sin nya familj. Under förmiddagen var jag så ledsen verkligen, så jag är desto gladare över beslutet att vi skulle köra dit honom istället för att dom skulle hämta. Alltså de bodde SÅ fint. Superfin, lugn och mysig liten gård som låg väldigt avsides. Calle fick gå ut i sin nya hage och blev direkt vän med sina nya hagkompisar och allt gick bara så lugnt och fint till. Att familjen i fråga verkar vara perfekta för just honom gör det ju inte sämre. De bjöd på fika och vi satt och pratade en lång stund innan det var dags att gå ut och säga hejdå - och det kändes inte jobbigt alls, snarare tvärtom. Så klart att det känns sorgligt att säga hejdå, men samtidigt kände jag mig bara så himla glad och lättad när vi satte oss i bilen för att åka hem. Hela min magkänsla säger att han kommer få det superbra där, och kommer att göra sin nya ryttare så lycklig. ♥

Det är egentligen helt sjukt vad fort allt det här har gått. Förra helgen gjorde jag det offentligt att han var till salu, och sedan dess har min mobil ringt non stop, och mindre en en vecka senare så hittade vi en perfect match och han var såld. Så märklig känsla verkligen. 

Men nu har jag iallafall en sak att se fram emot - jag som hopplöst bläddrade igenom hela hästnet gång på gång utan att hitta vad jag sökte har hittat henne. Och går hon bara igenom besiktningen så åker vi och hämtar henne redan på onsdag. Fatta pirret i magen. Nu vågar jag inte avslöja någonting alls om henne än fören allting är klart, men jag kan säga så här: Ni som hängt med mig länge, vilket jag vet att en del av er gjort, kommer nog tycka att mitt val av häst inte är helt otippat, medan jag tror att många andra kommer bli ganska förvånade. Håll tummarna för oss!!

10 november 2012, första gången jag satt på hans rygg, och första gången han hade ryttare på sig. Vilken resa vi gjorde ändå. Förevigt tacksam.♥