Och så kom regnet till slut, en hel del dessutom. Väldigt välbehövligt men trots att jag har längtat så efter regnet, på grund av torkan, dammet (Luckys astma är åt helvete i denna torkan) och det faktum att jag älskar solen, men saknar att sakna den haha. Trots detta känns det just nu lite vemodigt. Jag sitter i skrivande stund i vårt uterum med en varm kopp te och lyssnar på regnet slå, samtidigt som jag kollar väderprognosen och det visar massor av regn och kallare dagar framöver och jag fick genast världens höstkänsla och det är jag inte redo för ännu. 

 

Hur som helst, ihopsläppet gick väldigt lugnt till. När de väl fann det intressant nog att ens hälsa på varandra gjordes rangordningen upp klart och tydligt under beloppet av typ 10 sekunder och det gick väldigt harmfullt till. Skönt! Försökte ta en panoramabild på hagen, men det gick sådär. Vi har alltså tagit bort ett staket till, och det staketet ni ser till höger i bild är öppet på två ställen, så all gräsyta som syns är hage, inklusive en träddunge som inte kom med. Så underbar och stor yta till dom och som ni ser är det bara en liten del av hagen (så klart där mina tjockisar står) som är grön. Resten är så urlakat på energi att jag inte tror det ska vara någon fara för mina små matvrak. 

 

Innan ihopsläppet red jag ett kort och lugnt pass på Grace, inte vårt bästa pass men jag tror ändå jag lyckades komma åt henne bra i det svagare varvet efter lite trixande att få ordning på bogen som lätt slinker. Hon har en tendens att lägga all vikt och balans på höger fram när vi går i högervarvet, vilket resulterar i att hon faller inåt, blir utåtställd och framförallt springer på bogarna. Allt eftersom styrkan byggs upp och hon hamnar i bättre uppförsbacke tror jag dock att vi ska få bukt på det också.