Många känslor senare

Bloggen har ekat tomt. Dels har skola och jobb tagit upp all min lediga tid, men dels har jag behövt samla ihop mina tankar i fred, utan att skriva om dagens ridpass som om allt vore som vanligt.

Jag har efter mycket velande, tänkande och många känslor senare bestämt mig för att sälja mina älskade lilla häst. Calle är världens mest fantastiska, vackraste och snällaste individ. Men ska sanningen fram är han inte min häst. Detta är något jag grubblat över i min tystnad i nästan 2 år nu, och först när jag lite försiktigt erkände mina tankar, för bara någon vecka sedan så blev dom tankarna en sådan självklar verklighet. Calle är en superfint häst att rida, men allt jag tänker på är hur mycket jag önskar att Lucky vore frisk och 30cm högre. Jag saknar explosiviteten, viljan, känslan av hur hästen kastar hjärtat först och sedan följer efter. Saknar att styra runt på en vråltrimmad ferrari. Och den hästen är inte Calle, och det känns helt ärligt orättvist mot mig själv, att lägga ned så oerhört mycket tid, pengar och energi på en häst som egentligen inte är rätt för mig. Det är ett 100% själviskt beslut, men efter alla år av slit så tycker jag att jag förtjänar att vara självisk, för en gångs skull, och Calle kommer endast säljas till den som kan erbjuda honom allt han förtjänar.

Så därför, har jag nu beslutat mig för att min vackra silverhäst ska få göra någon annan världens lyckligaste. Och jag ska försöka hitta en ny stjärna. Vad och när det blir vet jag inte, det enda jag vet är att jag är superkräsen och förmodligen inte kommer hitta den i första taget. Tack och lov är jag lyckligt lottad som får hålla igång på superfina hästar ändå och har alla ridmöjligheter i världen hos min tränare. 

Min älskade kille, det värker i hjärtat när jag tänker på att vi ska gå skilda vägar efter allt vi gjort ihop under dessa 5 år. Från att vara en vanvårdad, mager liten hingstunge till att utvecklas till världens snällaste, tryggaste individ som alltid vill göra sitt bästa, oavsett vem som ber honom om det. ♥ Men jag tror verkligen att detta kommer bli bra, för oss båda. Förhoppningsvis har jag en lösning på G som hade vart så bra för oss båda, men inget är bestämt ännu. Calle kommer inte komma ut på annons i första taget, då jag i dagsläget redan har några spekulanter på honom och hellre håller öron och ögon öppna för att hitta hans nya ryttare, blir läget annorlunda så lovar jag att uppdatera er om det.


 

Kommentarer:

1 Anonym:

Har själv varit där du är❤️Det känns i hjärtat, men min enda slutsats är att det inte enbart är ett själviskt beslut. I 7 år kämpade jag (och älskade det) med min häst, jag älskade hoppning, det gjorde inte han. Jag lade hoppningen tillslut på hyllan och red dressyr och skogsridning. Men då hoppningen var det jag älskade och pga av studier osv så sålde jag honom. Nu bor han hos en tjej som enbart vill rida i skogen, vilket jag tycker känns bättre för han med, han får enbart syssla med det han vill. Men det är jäkligt svårt att släppa taget fastän det känns som rätt beslut.

Det är lätt att tänka att man sviker sin häst, hade man haft tid och råd hade man ju haft kvar varenda en! Men det finns alltid någon annan som kommer älska ens häst precis lika mycket som man själv gjort. Du har gjort ett fantastiskt jobb, har följt din blogg i många många år, och visst är du en person som passar med explosiva hästar! Inte alla som gör det, men du gör det. Du kommer hitta en perfekt häst för dig, det är jag övertygad om.🌸

Svar: Tack snälla för dina fina kommentar! <3
Amanda ljunggren

2 Emma:

Åh, fina ni <3 Ni båda förtjänar verkligen det bästa!

Kommentera här: