Gårdagens pass känns i kroppen idag vill jag lova, som en plågsam påminnelse om den senaste tidens sporadiska ridning, haha! Är det inte konstigt det där egentligen? Att man rider dag ut och dag in men så fort man har ett litet, litet uppehåll, eller som i det här fallet endast skrittjobbat en period så får man träningsvärk som satan som fort man rider ett ordentligare pass. Man tycker att ridmusklerna borde vara härdade efter så där 18 år i sadeln. Lyckades dock bita ihop och riva av ett pass på gymmet idag, men det tog emot i början när benen kändes som två ömma och stela glasspinnar. 

På tal om Lucky så har jag oroat mig hela dagen verkligen. Är säkerligen inget allvarligt men ju mer jag tänker på det desto fler skräckscenarion spelas upp i huvudet. Jag har inte vart där själv idag utan Emma har pysslat om honom men fick ett sms om att han verkade ha ont vid insläpp :( Är så typiskt att jag har plugg upp över öronen idag, annars hade jag åkt iväg bara för att ge honom en extra morot, haha. Så ont i hjärtat.